annons
Hem » Nyheter » Att kunna känna

Att kunna känna

Vi bockar av juli i kalendern och konstaterar att årets hojväder redan slagit fjolårets med hästlängder. Själv har jag i runda svängar hunnit med 800 mil. Inte för att det är någon tävling, men i år har jag faktiskt sett och upplevt ovanligt mycket från hojsadeln. Som Grossglockner i Österrike, stilla, daggfriska mornar på Gotland och även en varg i Värmland. Men den mesta tiden har jag trots allt tillbringat vid skrivbordet.
Numret du håller i är årets sjunde. Riktigt fullmatat och brett om du frågar mig. På redaktionens vägg hänger förvisso redan grunden till det som ska bli nummer 8, men efter varje tidnings deadline infinner sig ändå alltid en viss eftertänksamhet. Vad kunde vi ha gjort bättre eller annorlunda?

Det svåraste med att göra en mc-tidning är inte att ta bra bilder eller att stava rätt. Det svåraste är att hitta en bra balans på innehållet, men framför allt att hitta en nivå som vare sig skrämmer novisen eller tråkar ut den erfarne. En tidning ska vara informativ och roande för alla och jag hoppas att vi på Allt om MC lyckas pricka in någorlunda rätt.
Men kunskap är inget värt om man inte har användning för den. Det svåra med kunskap är att den inte är exakt, allom­spännande eller ens konsekvent. I synnerhet inte när vi ställs inför nya situationer och företeelser. Som när det dök ner ett brev i redaktionens låda härförleden. Skribenten titulerade sig som elingenjör och specialist på elektriska drivsystem. Han var mycket kunnig inom sitt område och bekymrad över såväl redaktionens som allmänhetens bristande kunskaper kring elektriska motorer. Detta då en del av faktauppgifterna i våra elhojsreportage var missvisande eller rent av felaktiga. Samt att elmotorer och batterier omfattades av en rad andra, viktiga parametrar som aldrig redovisades.

Skribenten försåg oss mycket pedagogiskt med nya termer och teorier vilket fick våra gamla kunskaper, som vi mestadels fått direkt från elhojstillverkarna, att kännas urvattnade. Ja, vi kände oss rent av ha varit lurade.
Men kunskap är som sagt svårdefinierad. Ska vi i fortsättningen lägga nivån efter elingenjören eller den som inte vet ett skvatt om el? Och hur mycket elfakta är relevant i en hojtidning?
För oss är svaret självklart. Vi ska givetvis använda oss av expertisens kunskaper, men tidningen måste skrivas för dem som inte kan men vill veta mer.
Men kunskap i all ära. Hojåkning skulle inte vara någonting om det inte vore för gotländska daggmorgnar eller en gråsvans i motljus på en liten väg, långt bort från all världens tekniska exaktheter.