annons
Hem » Ledare » Känsligt motoröra

Känsligt motoröra

Jag älskar motorer. Små som stora. En eller fler cylindrar. I V-form, boxer eller parallellt placerade cylinderformationer. Luftkylda och vätskekylda, tvåtakt och fyrtakt. Ja, kort sagt det mesta som puttrar och går. För jag vet att de tar mig med ut på äventyr, sedan spelar det inte så stor roll om de får upp fordonet i 30 eller 300 knyck. Bara de fungerar, för mekandet överlåter jag gärna till någon annan.

Jag minns att jag stod vid vägen och lyssnade. Vad kan jag ha varit, 7-8 år gammal kanske. Lärde mig hur olika motorer lät. En del bilar visslade minns jag, Volvo 140-serien var en sådan. Var något med vinden som löpte genom kylargallret.

Motorcyklarna var så klart häftigast. De morrade så skönt och de såg stora och maffiga ut i mina barnaögon. Förarna såg lite ut som rymdgubbar med sina läderkläder och integralhjälmar. Ytterst coola – tänk om man själv kunde bli en sådan någon dag.

Jag lärde mig ganska snart att höra skillnad på en radfyra och en twin. Ja, till och med om det var en 400-kubikare eller en 1.000-dito på ingång. Eller en Harley. För de lät alldeles speciellt. Som trimmade fiskebåtar ungefär. Och ofta högt. Väldigt högt. Nästan så att det gjorde ont i öronen när de drog förbi.

Jag gillar motorer och jag njuter av deras toner, men häromveckan började jag fundera på var gränsen mellan skönsång och buller går. Jag och kollegan var i Malmö för att köra detta nummers duell mellan H-D Forty-Eight och Indian Scout Sixty. Två maskiner som lever högt på utseende och den ”rätta känslan”. Harleyn var försedd med helt öppna pipor, troligen för att framkalla extra sköna rysningar hos föraren. Men faktum är att både jag och kollegan, båda härdade hojåkare, tyckte att det blev lite för mycket av det goda. Vi kände oss helt enkelt inte bekväma med att åka runt och väsnas så att gamla damer och diverse pälsdjur på fyra ben tog förskräckta skutt varje gång vi drog förbi. Det var helt enkelt för mycket av det goda.

När jag tänker efter är det samma sak med ilskna radfyror, ofta på hårt trimmade sporthojar, som har försetts med ”fria andningsvägar”. Ofta hörs de tjuta på infartsleden. Fanken, har jag blivit gammal, trött och sur som tycker att ”lagom är bäst”? Gärna muller, men inget buller. Kanske borde trycka upp en T-shirt?

Du är så klart välkommen att höra av dig med dina synpunkter om det här.

I det här numret hittar du 15 sköna sidor längst bak i tidningen under vinjetten Tema Touring. Vi hoppas att sidorna kan ge dig inspiration att dra iväg på en egen tur. Och låt dig inte avskräckas av redaktionens touringtabbar som du kan läsa om på sidan XX. De kanske inte var så roliga just när de hände, men de har ju blivit minnen som så här i backspegeln faktiskt är ganska dråpliga. Och de blev ju bra historier …

Ha nu en riktigt skön hojsommar så syns vi i augusti igen.