annons
Hem » Ledare » Hjärnan vs. tiden

Hjärnan vs. tiden

Hjärnan är fantastisk. Denna gråa geléklump på dryga kilot som ligger och skvalpar där innanför pannbenet. Med 100 miljarder nervceller är den duktig på att ta in, processa och lagra information. Ta det här med minnen till exempel. Vilket är ditt tidigaste?

Något jag minns klart och tydligt är när jag iklädd en gul jethjälm av märket Nolan lyfts upp av min far och får åka med på min första motorcykeltur. Jag var sex år och hade en vit och blårandig toppluva under krukan, för att fylla ut i den allt för stora krukan. Jag fick sitta framför farsan. Hojen var en Yamaha XS 250. Minns att jag tyckte den var stor, att den hade ett brett styre och att den glänste fint i solen. Och så var det något med bokstäverna på den svarta tanken och sidokåporna också, var de inte skrivna med guldtext? Det var i alla fall vad jag trodde.

Farsan bytte hoj redan året efter men jag kommer alltid att ha ett lite extra gott öga till just den här hojmodellen, trots att den egentligen var en ganska enkel instegsmaskin försedd med en parallelltwin på ynka 24 hästar. Men långt där inne i hjärnans vindlingar är den med sina ekerfälgar, dubbla ljuddämpare och sitt uppsvängda styre fortfarande en läcker pjäs.

Goda minnen har nämligen en tendens att förskönas, slipas till i kanterna och bli ännu lite bättre med åren. Ibland går det till och med så långt att de upphöjs till något helt fantastiskt. När man hamnat i det här läget brukar man så småningom, ja en sisådär 30 år senare eller så, fundera på hur man kan komma tillbaka till den där känslan eller upplevelsen man haft flera decennier tidigare. Så är det i alla fall för mig.

För egen del har det resulterat i att jag har börjat skjutsa runt min äldsta grabb, som nu hunnit fylla sex år, på hojen. Han sitter framför mig, men han slipper att ha en toppluva under hjälmen för att den ska passa. Kanske handlar det hela om att ge honom ett minne likt det jag fick den där försommardagen 1980.

Den där hjärnan, alltså.

Vad tycker du förresten om omslaget på det här numret? Hojen, en Honda CB 1100R, från 1981 är Per-Ola Mattssonns drömmaskin. Japp, han trånade, precis som många andra, efter en sådan här maskin när han tagit det tunga kortet i början av 80-talet. Det var ju liksom bland det häftigaste man kunde lägga gasvantarna på. Men tack vare ett väl tilltaget pris förblev hojen en dröm för Per-Ola. Men ganska precis trettio år senare hade hjärnan putsat till en sådan vacker och lockande minnesbild att han inte längre kunde stå emot. Så han skaffade sig helt enkelt en maskin.

Du läser hans och hojens historia på sidan 40.

Jag skulle tro att det finns en god chans att den Yamaha MT-10 vi provkör i detta nummer kan bli en sådan där maskin som någon om, låt oss i runda slängar säga, 30 år kan komma att skaffa för att hen minns den som cool och annorlunda då när den presenterades sommaren 2016. Dessutom inte bara ser den nya Yamman riktigt spännande ut, den är enligt vår utsände också en adrenalinhöjande upplevelse från förarplats.

Nu tar redaktionens hjärnor paus från kontorsgörat. För nu ska vi ut och skapa sköna sommarminnen, som på ålderns höst kan komma att ha förvandlats till helt fantastiska historier.